Problemet är idag jättestort över hela Sverige. De flesta av barnen törs inte ställa sina föräldrar mot väggen. Dom orkar inte tjata mer, för det är ändå ingen som lyssnar, allra minst deras föräldrar. Att vara vuxen och fortfarande vara bitter på sina föräldrar kan vara nog så jobbigt. Men att alltid må jättedåligt i flera veckor efter ert senaste möte, det kallas för ångest. Att få ångest kan skapa en inre oroskänsla som inte upphör förrän du själv kan acceptera dina föräldrar som dom är. Men kan man det? Den frågan har nog många barn gjort under hela sin uppväxt. Svaret på den frågan kan oftast variera allt från ja, kanske, nej eller aldrig.
Det glada 60-talet!
Det började när du var sex sju år under det glada sextiotalet. Dina föräldrar hade fest hemma, var eller varannan helg, fredag som lördag. Var dom inte hemma hos er så var ni hos någon annan familj där alla alltid var välkomna, bara man hade brännvin med sig. Kvällen började rätt så lugnt, ni var ju små, så ni fick vara med och smaka på Coca Cola och äta lite chips innan läggdags, för sedan skulle mamma och pappa få vara i fred.
Barnen var nu i säng och festen kunde börja. Det var grogg med Eau Du Vie, Explorer, sockerdricka och Coca Cola. Det radades upp på bordet. Där fanns skålar fyllda till bredden med både ostbågar och chips. Det röktes kraftig och spriten började så småningom ta fart i blodet. Musiken sattes på fram mot niotiden på kvällen, och volymen på både musik och festfolk ökade i allt högre takt allt eftersom mer sprit förtärdes. Röken letade sig in till barnens rum och ingen av barnen hade somnat än vid 24-tiden.
Avslagen Coca Cola!
Hur kan föräldrar tro att deras barn skall kunna sova av deras enormt höga skratt och av det höga stereoskrålet. Barnen öppnade ofta dörren för att snällt be: – Ni kan väl vara lite tysta för vi kan inte sova. Då fick dom svaret: – Gå och lägg er nu, vi för väl inget väsen, mamma och pappa måste ju ha lite roligt ibland. Missunna inte mamma och pappa att ha lite kul ibland, det var det svaret barnen ofta fick. Eller; -Vi har arbetat hela veckan och vi är verkligen värda en liten grogg ibland. Ibland! Det blev varenda fredag och helg, samt storhelger som midsommarafton och nyårsafton.
Den enda glädje barnen hade, det var dagen efter, då fick dom äta upp resterna av ostbågarna och chipsen, och hade dom tur så fanns det kvar lite Cola, visserligen avslagen men det fick ju gå. Och väldigt ofta när barnen var små och ville ha lite dricka, så fick dom ofta höra kommentarer som: -Ta inte vårt groggvirke (Coca Colan) den är till spriten.
Lovade så mycket i fyllan!
De största besvikelserna barnen fick som små, det var att dom alltid blev lovade så mycket av föräldrarna på kvällen när dom drack sin sprit. T.ex: Nästa dag så skulle barnen bli skjutsade till en ishockey eller fotbollsmatch. Dom skulle bli väckta i tid på morgonen, men mamma och pappa försov sig. Så barnen kom inte alls iväg i tid utan fick vakna alldeles själva, och för sent för att hinna iväg till någon match. ” Barnen lär sig till slut att utnyttja spriten, för att få olika saker redan på festkvällen”. När föräldrarna är som mest i gasen, ber barnen ofta om pengar till något. Höjd veckopeng är det alltid lätt att förhandla om. Ibland passar även barnen på att tidigt på morgonen när föräldrarna sover som hårdast, med att gå till deras plånböcker för att ta lite kompensationspengar för allt lidande från kvällen innan.
Barnen kan än idag komma ihåg alla dessa händelser och tro att dom själva skall bli likadana som föräldrar. När dom sedan tänker tillbaka på det idag som vuxna, så kan dom inte alls förstå hur föräldrarna kunde vara sådana totalegoister hela tiden. Nu när åren har gått och barnen har flyttat hemifrån, ja då kan barnen själva ta avstånd helt och hållet från både föräldrar och sprit. Man orkar inte längre ta itu med problemen. Till slut så kan inte föräldrarna umgås med varken vänner eller barn utan att dricka sprit.
Det gäller att sätt upp regler!
En del vuxna barn håller fortfarande bra kontakt med sina föräldrar. Barnen försöker hela tiden få dom att inse att deras problem är större än dom tror. Man ställer krav på sina föräldrar, och sätter upp regler att rätta sig efter. Oftast blir det så att; när föräldrarna är på besök hos barnen, så tar dom avstånd från de av barnen som sätter upp regler och som är bestämda i sitt agerande. Föräldrarna får nu inte längre ta med sig sprit in i sina barns hem, dom får acceptera det, eller inte alls bli insläppta. En hotbild har nu uppstått och dom besöker nu istället de få människor där dom fortfarande får ta sig en grogg.
Barnen som nu har blivit vuxna, är nu i samma ålder som när mamma och pappa för första gången drack sin första grogg. Barnen säger nu till mer ofta, till föräldrarna att dom har problem, och att dom nu måste få hjälp. -Om ni inte slutar att dricka sprit nu, så kommer ni snart att sluta som fyllona på stan, dom som står där och tigger och spyr. Dessa ord brukar många alkoholistföräldrar få höra från sina barn i ett tidigt stadie. De flesta av barnen får ofta skäll till svar som: -Vi sköter våra arbeten snyggt och är aldrig fulla på jobbet. Vi håller snyggt och rent hemma och står inte alls utanför Systembolaget och spyr. – Ni får själva se hur det blir när ni blir vuxna.
Försvarsmekanismen är en alkoholists vardag!
Man skyller alltid ifrån sig, allt för att dölja sitt eget spritberoende. Det är alltid ett ständigt förnekande. När vi vanliga icke alkoholister vill unna oss något gott efter en arbetsam vecka, ja då köper vi oss godis, gott kaffebröd, god mat, hyr oss en videofilm eller älskar med varandra. Men en alkoholists enda tanke när kvällen/helgen kommer, ja det är att så fort som möjligt få korka upp en vinpava eller att ta sig en djävel så fort man fått av sig ytterkläderna. ” De flesta alkoholister känner sig väl förtjänta av detta redan efter bara några få timmars arbete”. Är man två föräldrar som dricker så är det inte alls ovanligt att dom tillsammans häller i sig; sex flaskor vin, en hela brännvin/Whisky och ett par öl varje helg, i en till två dagar varje vecka. På vardagarna när de båda arbetar så kan det gå åt ett par vinflaskor om dan, per man. Och så här håller det på i allt för många år.
När bara en super!
En av makarna kanske inte alls tycker lika mycket om att dricka var eller varannan dag, utan gör det mest för att hålla den andre sällskap. Den personen vill inte alls inse att det står fel till, utan det bara fortsätter år efter år, och till slut så har även han/hon fastnat i skiten. Någon annan person måste tala om det för honom/henne att någonting är fel, och det nu, i god tid. ” Kan man inte ordna så att mamma eller pappa slutar att supa, ja då kan man få ha ett rent helvete i många år framöver”.
När barnen flytt sin kos!
Nu när alla barnen plötsligt är utflugna, ja då ökar föräldrarnas alkoholförbrukning med ca 40-50%. Från att ha druckit enbart på helger och ibland mitt i veckan så börjar man nu med att ta med sig öl till jobbet, vin/öl till maten eller en sup från en medhavd fickplunta.
De som det gör mest ont i, ja det är barnen. Som nu får se sina en gång så fräscha föräldrar se både plufsiga och rödmosiga ut. Man märker också snabbt att deras intellekt har avtagit, och att man inte alls får ut lika mycket av ett vanligt samtal med någon av dom. Deras uppförande är nu både upprörande och förnedrande för barnen/barnet. Ibland sårar man varandra med ord och fraser som kan göra den mest härdade person ledsen.
Under många års tid händer det väldigt ofta att föräldrarna ringer till sina barn i ett onyktert tillstånd. De flesta av barnen minns inte när föräldrarna var nyktra senast. Om barnen av en ren händelse skulle råka påpeka detta för sina föräldrar, om att dom inte skall ringa när dom är fulla, ja då beklagar dom sig istället inför andra människor i sin omgivning, om barnen som aldrig vill höra av sig.
Barnen förskjuter dom till slut. Man har nu i många års tid försökt få dom att inse att dom nu är alkoholister. Men om dom fortfarande inte vill inse, ja då är det väldigt svårt att gå vidare.
Vem blir alkoholist!
De flesta är uppväxta någon gång under 30-40-talet, och är i sin tur uppväxta med begreppet grogg, som ju kom till på 30-talet. Man började att dricka vid 20-22-årsåldern vilket var väldigt sent på den tiden.
Många av ungdomarna umgicks på något av stans alla inneställen i deras hemstad. Man hade nu kommit upp i cirka en kvarting per man och helg, vilket man då tyckte var väldigt mycket. När femtiotalet sedan kom med en mer frisläppt musikstil, som kunde göra den lugnaste människan helvild, ja då blev det mycket brännvin och Rock n´ Roll. Nu blev innefestandet i hemmen allt vanligare. Nu var konsumtionen plötsligt uppe i en hela brännvin per helg och per man. Trenden började redan då att peka uppåt.
De unga 22-åringarna blev nu själva föräldrar i en tid då det fanns arbete åt var man och kvinna. Optimismen var stor i varje svenskt hem. Det var nu som man fick ta ansvar för första gången, en del klarade av det, medans andra misslyckades. De som föll över bord redan i unga år blev råsupare i tidig ålder.
60-talet & Flower Power!
Nu kom 60-talet. Den lössläppta tiden var här. Kvinnorna tog upp kampen om deras rätt i samhället och i hemmet. Kvinnorna ville nu ut och förvärvsarbeta för att dra sin beskärda del till hemmets kassa. Daghemsplatserna började så småningom att dyka upp i vissa orter i landet.
Flower Power var här, med både kärlek och fred för fosterlandet. Under 70-talet började Vietnamkriget att ta fart och trettio och fyrtiotalisterna fick nu uppleva ett nytt hot; ett krig mitt i all fred och kärlek.
En ny overklig tid var här. Det var inte lika säkert i världen längre. De flesta av föräldrarna som var vana vid sitt festtempo från förr i tiden, fortsatte nu själva varje helg, fredag som lördag. Och, vad dom nu själva inte har upptäckt, det är att dom nu plötsligt har fastnat i sitt eget drickande (i en stor ond cirkel) efter 20 års meningslöst helgsupande.
När det gått för långt!
Dom som ser det här först, det är barnen. Dom förnekar det ända in i det sista, det är ju mamma och pappa det gäller, dom som alltid funnits till för dig, och som du nu objektivt inte längre kan förneka. Man märker förändringarna väldigt snabbt. ” Vilka, eller vem är det som skall slå larm när man märker att det står illa till”
Det är alltid själva personen med problemet som måste ta första steget till att vilja lösa sitt alkoholmissbruk. Det är alltid barnen och nära anhöriga som hela tiden måste ställa upp för den utsatte och leda in henne/honom på rätt spår. När barnen/anhöriga till slut har tjatat sig till leda och inget alls händer, ja då är problemet som värst. Att stå vid sidan och bara titta på, är en av de värsta saker en människa kan råka ut för. Passivitet är inte naturligt i en människas beteende.
Blir expert på att ljuga!
Alkoholisten är expert på att hitta på olika ursäkter för sitt supande. De återupprepar vissa procedurer om och om igen varje vecka som att t.ex inför ögonen på barnen/hustrun/mannen hälla ut sprit/vin i slasken, (en ren viljeprotest) för att bara några dagar senare fylla på med nya sprit och vinflaskor. Detta leder ofta till svek, inte bara för barnen utan också för den vuxne alkoholisten, som nu får fylleångest. Att ljuga för sig själv och andra, har nu blivit en ren rutinsak.
Super tills någon dör!
Oftast så händer det ingenting under många års tid, utan dom super tills någon av dom plötsligt dör. Om man har tur, ja då vaknar till slut den överlevande föräldern upp, och tar sig själv i kragen ( man har nu inte längre någon att supa tillsammans med ). Tyvärr så måste det till en större förändring för att en alkoholist skall vakna upp, och för att dom till slut skall begripa att det är hjälp som dom behöver. Barnen blir inte speciellt ledsna om en av föräldrarna dör. En del tycker nästan att det känns som en befrielse när ett av problemen försvinner. Tyvärr så är den bittra sanningen sådan. Barnen tröttnar till slut.
Är det bara en av föräldrarna som super, ja då är det också jobbigt för hela familjen, och det leder med största sannolikhet till skilsmässa efter bara ett par års slitage. Alkoholen bidrar till en stor del till alla skilsmässor, och till de många dödsfallen i Sverige. Omkring 6000 människor dör varje år på grund av alkohol.
– Har Du problem med spriten?
Om man tror sig ha problem med spriten och inte klarar av att ta en hel vit vecka. ” Och om man hela tiden måste hitta på ursäkter för sitt drickande, ja då har man problem”.
Försök att hålla upp i en hel månad från all alkoholkonsumtion, bara för att se om du klarar av det. Gör du det! Ja då är du inte så illa ute än. Försök att bromsa ner ditt helgsupande. Kanske mår du bättre utan alkohol.
Klarar du inte av att hålla upp, utan mår jättedåligt redan efter ett par dagar, ja då finns det hopp även för dig. Sök upp din husläkare! Han kan hjälpa dig med en avgiftning för att få slut på ditt elände, men bara om du själv vill. Du måste vara 200%-igt säker på att du själv vill sluta att dricka, annars är det ingen idé.
Tillsammans med din husläkare kontaktar ni sedan en alkoholpoliklinikav- delning, där en expert på området står till er tjänst. Ni går grundligt igenom ditt problem, och du får nu hjälp med medicinering, för att stoppa upp suget efter alkohol.
Det som är ett stort dilemma, det är att de flesta alkoholister inte är medvetna om att folk redan har sett att dom har problem. Själva tänker dom, -vad ska andra säga om oss, om vi går och får hjälp på en klinik.
Slutcitering!
– Ja visst är det ledsamt med alla dessa tragedier som vi människor får genomlida. Av vår uppväxt präglas vi till att bli någon annan. Men vissa genetiska hinder gör att en del av oss stöts bort. Kunskapen om alkoholen gör oss alla till ett frågetecken. Hur botar man? Man måste först och främst erkänna sitt missbruk, bara först då kan man börja att acceptera sig själv. Börja med att våga ta de första stegen; att sluta dricka!
Text: Michael Svidén